Incidentrapportering i NIS2-direktivet kräver att organisationer informerar relevanta nationella myndigheter och mottagare av tjänster om alla större störningar av säkerheten i deras nätverk och informationssystem.
Kraven på incidentrapportering är utformade för att säkerställa öppenhet och ansvarsskyldighet i händelse av en säkerhetsöverträdelse. Direktivet kräver att (betydande) incidenter rapporteras utan onödigt dröjsmål och att rapporterna innehåller tillräcklig information för att t.ex. göra det möjligt för myndigheterna att fastställa incidentens gränsöverskridande konsekvenser.
Generellt sett ökar antalet fall av brott mot informationssäkerheten, ofta kallade incidenter, i antal och intensitet. Tyvärr förblir många av dessa incidenter obemärkta. Incidenter kan utlösas av faktorer som t.ex:
Oavsett nivån på säkerhetsåtgärderna finns det alltid en risk att drabbas av en informationssäkerhetshändelse. För att minska denna risk är det viktigt att använda olika verktyg och strategier, inklusive rapportering, för att identifiera potentiella hot innan de kan orsaka skada.
En viktig händelse...
Enligt NIS2-direktivet definieras en betydande incident vanligtvis som en händelse som har en väsentlig inverkan på kontinuiteten i viktiga tjänster. Detta kan inkludera händelser som leder till ett avbrott i tjänsterna, ett brott mot säkerhetsåtgärderna eller ett äventyrande av känsliga uppgifter. Till exempel skulle en cyberattack som leder till förlust av kunddata betraktas som en betydande incident.
Ett annat exempel på en betydande incident kan vara ett maskinvarufel som leder till ett långvarigt avbrott i viktiga tjänster. Det kan handla om en serverkrasch som hindrar ett företag från att behandla transaktioner, eller ett nätverksfel som gör att ett sjukhus inte kan komma åt patientjournaler. I båda fallen skulle incidenten ha en väsentlig inverkan på kontinuiteten i de viktiga tjänsterna.
Enligt NIS2 är organisationer också skyldiga att rapportera alla incidenter som potentiellt kan ha en betydande inverkan på tjänsternas kontinuitet. Det kan handla om en nästan-attack där en cyberattack lyckades avvärjas, eller ett mindre hårdvarufel som snabbt åtgärdades men som kunde ha lett till ett allvarligare avbrott om det inte hade åtgärdats omedelbart.
NIS2-direktivet tar också hänsyn till antalet användare som påverkas av en incident när man fastställer dess betydelse. Till exempel kan ett dataintrång som påverkar ett litet antal användare inte anses vara betydande, men en liknande incident som påverkar ett stort antal användare skulle sannolikt anses vara betydande.
Den potentiella ekonomiska och samhälleliga effekten av en incident beaktas också inom ramen för NIS2. Till exempel kan en cyberattack mot en finansiell institution som leder till en betydande förlust av medel betraktas som en betydande incident på grund av dess potentiella inverkan på ekonomin.
Enheter är skyldiga att rapportera betydande incidenter till CSIRT (Computer Security Incident Response Team) eller den behöriga myndigheten inom specifika tidsramar:
Ni är skyldiga att ge en tidig varning inom den första dagen efter en incident. I denna varning bör det anges om incidenten förefaller vara ett resultat av olagliga eller fientliga handlingar och om den potentiellt kan påverka flera gränser.
Se till att lämna in ett incidentmeddelande inom tre dagar efter händelsen. Detta meddelande måste innehålla en uppdatering av informationen i den tidiga varningen och en första bedömning av incidentens allvarlighetsgrad och potentiella återverkningar. Se också till att ta med alla kända indikatorer på kompromettering. Under denna tid ska du, om så begärs, fortsätta att tillhandahålla delrapporter för statusuppdateringar.
En efterföljande slutrapport måste lämnas in senast en månad efter incidentmeddelandet. Den ska innehålla en djupgående förklaring av incidenten, dess konsekvenser och allvarlighetsgrad, det möjliga hotet eller grundorsaken. Den ska också innehålla en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att mildra effekterna och, i tillämpliga fall, incidentens potentiella gränsöverskridande konsekvenser.
I situationer där incidenten fortfarande pågår när den slutliga rapporten ska lämnas in bör enheterna lämna en uppdaterad rapport, följt av en slutlig rapport inom en månad efter det att incidenten har upphört.
Det är viktigt att notera att NIS2-direktivet uppmuntrar till antagande av bästa praxis för incidenthantering, såsom beskrivs i standarder som ISO 27001. Denna standard ger ett ramverk för att upprätta, implementera, driva, övervaka, granska, underhålla och förbättra ett ledningssystem för informationssäkerhet.
NIS2 kräver att organisationer rapporterar betydande incidenter som påverkar deras digitala tjänster. Det finns dock ingen detaljerad metodik för att identifiera, bedöma och hantera dessa incidenter.
ISO 27001 å andra sidan innehåller specifika kontroller för incidenthantering och incidentrapportering. Dessa omfattar upprättande av en incidenthanteringsplan, fastställande av ansvarsområden och utbildning av personalen. Dessa krav stämmer väl överens med NIS2-direktivets betoning på incidentrapportering. Genom att implementera ISO 27001 kan organisationer säkerställa att de uppfyller NIS2-kraven och visa sitt engagemang för informationssäkerhet.
Det ansvariga teamet förväntas ha en tydlig förståelse för organisationens mål och krav för informationssäkerhet. De ska kunna identifiera potentiella risker och sårbarheter samt utveckla strategier för att minska dessa risker. Detta inkluderar att implementera säkerhetsåtgärder, övervaka deras effektivitet och göra nödvändiga justeringar för att förbättra säkerheten.
Vidare förväntas det ansvariga teamet också kommunicera effektivt med andra intressenter inom organisationen. Detta innefattar att öka medvetenheten om informationssäkerhet, tillhandahålla utbildning och vägledning till anställda samt rapportera om informationssäkerhetens status till den högsta ledningen.
Dessutom bör det ansvariga teamet ha befogenhet att genomdriva organisationens policyer och rutiner för informationssäkerhet. Detta inkluderar att vidta korrigerande åtgärder när överträdelser inträffar och att se till att man drar lärdom av dessa incidenter för att förhindra framtida händelser.
Teamet bör också vara involverat i den kontinuerliga förbättringen av organisationens ledningssystem för informationssäkerhet. Detta innebär att man regelbundet granskar och uppdaterar systemet för att säkerställa att det förblir effektivt och anpassat till organisationens mål och den föränderliga hotbilden.
Kontrollen understryker vikten av att utveckla och implementera en incidenthanteringsplan. Denna plan bör beskriva alla inblandade parters roller och ansvar, de förfaranden som ska följas i händelse av en incident och de kommunikationsprotokoll som ska användas. Den bör också beskriva hur man identifierar och bedömer incidenter, samt hur man prioriterar responsaktiviteter baserat på incidentens allvarlighetsgrad.
Utbildning är en annan viktig aspekt av "Förberedelser inför en incidenthantering". Personalen bör utbildas i incidenthanteringsplanen och sina specifika roller inom ramen för den. Denna utbildning bör uppdateras regelbundet för att säkerställa att den förblir relevant och effektiv. Kontrollen rekommenderar också att man genomför regelbundna tester och övningar för att utvärdera planens effektivitet och identifiera områden som behöver förbättras.
Dokumentation är också en viktig del av förberedelserna inför en incidenthantering. Alla incidenter, svar och efterföljande åtgärder bör dokumenteras och granskas. Detta ger inte bara ett register för framtida referens, utan möjliggör också en granskning efter incidenten för att identifiera vad som fungerade bra och vad som kan förbättras. Detta kontinuerliga lärande och förbättringsarbete är en viktig aspekt av ISO 27001.
Sist men inte minst bör i detta steg relationer med relevanta externa parter beaktas. Detta kan omfatta brottsbekämpande myndigheter, tillsynsorgan och tredjepartsleverantörer. Att ha dessa relationer på plats innan en incident inträffar kan bidra till att påskynda respons- och återhämtningsprocessen.
Att dokumentera incidenter innebär att man registrerar alla relevanta detaljer om incidenten, t.ex. dess art, vilken inverkan den hade på organisationen, vilka åtgärder som vidtogs för att hantera den och vilka personer som var inblandade. Denna dokumentation fungerar som ett historiskt register och en källa till värdefull data för framtida referens.
Att lära sig av incidenter är nästa steg efter att de har dokumenterats. Det innebär att man analyserar incidentdokumentationen för att identifiera mönster, grundorsaker och förbättringsområden. Syftet är att få insikter som kan bidra till att förhindra liknande incidenter i framtiden.
Dessutom bör de lärdomar som dras av incidenter användas för att uppdatera organisationens riskbedömning och riskhanteringsplan. Detta säkerställer att organisationens ledningssystem för informationssäkerhet (ISMS) förblir effektivt och uppdaterat.
Slutligen kräver ISO 27001-kontroll 5.27 också att organisationer kommunicerar resultaten av incidentgranskningar till relevanta intressenter. Detta kan inkludera anställda, ledning och även externa parter som kunder eller tillsynsmyndigheter. Målet är att främja transparens och en kultur av ständiga förbättringar inom informationssäkerhet.
En viktig del av denna kontroll är att upprätta ett förfarande för rapportering. Det innebär att man skapar en tydlig och lätthanterlig process som medarbetarna kan använda för att rapportera incidenter. Det kan handla om att använda ett särskilt rapporteringsverktyg eller -system, eller så kan det vara så enkelt som en särskild e-postadress eller ett särskilt verktyg. Det viktiga är att processen ska vara lättillgänglig och begriplig för alla medarbetare.
Den andra viktiga aspekten av denna kontroll handlar om att säkerställa att alla medarbetare är medvetna om rapporteringsprocessen och förstår sitt ansvar. Detta kan uppnås genom regelbundna utbildnings- och medvetandehöjande program eller helt enkelt genom att sprida riktlinjer till medarbetarna.
När en incident har rapporterats ska den bedömas och åtgärdas omedelbart. Det bästa alternativet i det här fallet är att den ansvariga personen får ett meddelande direkt, till exempel via ett verktyg där incidenten har rapporterats. Behandlingen innebär sedan att incidenten kategoriseras utifrån dess allvarlighetsgrad och potentiella påverkan, att lämplig åtgärd fastställs och att åtgärden genomförs.
Incidenten bör också dokumenteras och analyseras för att identifiera eventuella mönster eller trender och för att förbättra organisationens övergripande säkerhetsläge. För att uppmuntra dina medarbetare att rapportera incidenter i framtiden bör du ge viss återkoppling om resultatet av den rapporterade incidenten till den medarbetare som har varit inblandad.
ISO 27001-kontroll 8.15 fokuserar på systematisk och teknisk insamling av data. Syftet med denna kontroll är att säkerställa att organisationen har möjlighet att samla in, behålla och analysera information som kan fungera som bevis i händelse av en säkerhetsincident. Detta inkluderar data såsom systemloggar, användaraktivitetsregister och nätverkstrafikdata. Kontrollen betonar behovet av ett väldefinierat förfarande för insamling av bevis, vilket bör vara i linje med rättsliga krav för att säkerställa tillåtlighet i domstol.
Vidare understryks vikten av att se till att den personal som deltar i datainsamlingsprocessen har lämplig utbildning. Detta för att säkerställa att de förstår vikten av att upprätthålla integriteten i de uppgifter som samlas in och är medvetna om de korrekta förfarandena för hantering och lagring av dessa uppgifter. Kontrollen rekommenderar också att man använder automatiserade verktyg för datainsamling där så är möjligt, för att minimera risken för mänskliga fel.
ISO 27001-kontroll 8.16 handlar om processen för att identifiera, hantera och analysera säkerhetsincidenter. Syftet med denna kontroll är att säkerställa att organisationen har ett robust system på plats för att upptäcka och reagera på säkerhetsincidenter i tid och på ett effektivt sätt.
Vidare betonas behovet av en incidenthanteringsrutin som innehåller tydliga riktlinjer för incidentrapportering, bedömning och åtgärder. Denna procedur bör kommuniceras till alla anställda och relevanta intressenter. Kontrollen rekommenderar också användning av automatiserade varningssystem för att underlätta tidig upptäckt av säkerhetsincidenter. Dessa system bör konfigureras för att generera varningar baserat på fördefinierade kriterier, till exempel ovanlig användaraktivitet eller försök att få tillgång till begränsade delar av nätverket.
Både kontroll 8.15 och 8.16 belyser vikten av ett proaktivt förhållningssätt till informationssäkerhet. Genom att systematiskt samla in data och sätta upp effektiva varningssystem kan organisationer upptäcka och reagera på säkerhetsincidenter innan de eskalerar, vilket minimerar den potentiella skadan och störningen.
Sammanfattningsvis kan NIS2:s krav på incidentrapportering tolkas och implementeras på ett effektivt sätt med hjälp av ISO27001:s bästa praxis. Detta tillvägagångssätt säkerställer inte bara efterlevnad av NIS2 utan främjar också ett robust och motståndskraftigt ramverk för cybersäkerhet inom organisationen.
ISO27001, med sina omfattande och detaljerade riktlinjer, ger en tydlig färdplan för incidentrapportering, som omfattar aspekter som incidentidentifiering, svar, hantering och återställning. Genom att tillämpa dessa metoder kan organisationer uppfylla NIS2-kraven samtidigt som de förbättrar sin övergripande cybersäkerhet.
I slutändan är ISO 27001 en globalt erkänd standard, och en certifiering kan ge intressenter en försäkran om att en organisation tar informationssäkerhet på allvar. Detta kan vara särskilt viktigt i samband med NIS2, där underlåtenhet att rapportera incidenter eller otillräckliga säkerhetsåtgärder kan leda till betydande påföljder.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att även om ISO27001 utgör en solid grund för incidentrapportering, bör den kompletteras med andra bästa metoder som är anpassade till organisationens specifika behov och sammanhang. I grund och botten är en framgångsrik implementering av NIS2:s krav på incidentrapportering en balans mellan att följa standarder och att anpassa dem till enskilda organisationers behov.
.png)
